Om Traneberg

Området Traneberg tillhörde under lång tid Ulfsunda Säteri och dess ägare. Redan på 1670-talet låg ett torp nere vid stranden för färjekarlen, som skötte överfarterna över sundet (Ulfsunda färjestad).

På 1700-talet drev krögaren Bengt Trana ett populärt värdshus i området, kallat Traneberg.  Det anses vara efter honom som hela stadsdelen fått sitt namn. Bellman och hans vänner lär ha besökt Tranas värdshus. Det revs dock 1937 när nuvarande Svartviksvägen drogs fram. Tranebergs Gård på Svartviksvägen har anor från 1670-talet, men sitt nuvarande utseende fick gården på 1800-talet.

Industrier växer upp utmed stränderna
På 1800-talet växte industrier av olika slag upp i de nuvarande områdena Traneberg och Alvik.  Hela Minneberg, som då hette Sandvik och Svartvik, var ett industriområde. Vid Sandviks Glasbruk tillverkades buteljer 1857 – 1877 och i Svartvik låg en stärkelsefabrik. Störst och mest känd var Stockholms Benmjölsfabrik med sin höga fabriksskorsten. Där tillverkades lim, foderbenmjöl, hönsfoder och tvättmedel 1889 – 1965.

I Sandvik och Svartvik byggdes även bostader för arbetare och tjänstemän liksom ståtliga disponentvillor och sommarbostäder. Vid ångbåtsbryggorna vid Sandvik och Svartvik var trafiken tät och färjorna användes för såväl person- som godstransporter.  De gick från Svartvik till Hornsberg på andra sidan sundet.

1934 lämnades en motion in till Stockholms stadsfullmäktige om att benmjölsfabriken borde flyttas. Luften ”blir bemängd med vidriga dunster” skrev motionären och ansåg att dessa starka lukter orsakade huvudvärk, trötthet och illamående hos de boende i området.  Men inte förrän 1968 lades verksamheten vid benmjölsfabriken ned helt.

Öfre och Nedre Mineberg (med ett n), som det hette från början, var avstyckade områden från Ulvsunda säteri och ägdes av grosshandlaren Carl Wilhelm Brink. Han och hans familj bodde själva på Öfre Mineberg under somrarna och det andra huset hyrdes ut till sommargäster. Det sägs att området Mineberg fått sitt namn efter hans hustru Wilhelmina. Senare ändrades stavningen från Mineberg till Minneberg .

Grosshandlaren Lars Montén köpte 1864 både Alviks Gård och Äppelvikens Gård. Nere vid stranden i Alvik byggde och drev Montén en ljusfabrik och ett tunnbinderi.
Man tillverkade såpa, stearin, tunnor, fat och dosor. Där fanns även ett brännvinsbryggeri (1825).

Senare kom Barnängens Tekniska fabrik till platsen med sin tvåltillverkning. 1949 startade Barnängen den populära Shantungskolan som en del av marknadsföringen av sina produkter. Där utbildade man demonstratriser i skönhetsvård, som sedan skulle visa och sälja företagets produkter i butikerna.

Omfattande brobyggen
Redan år 1787 beslöt Gustav III att en bro skulle byggas mellan innerstaden och dess västra delar. Den ingick i ett omfattande infrastrukturprojekt som skulle förbättra vägen från inner-staden till Drottningholms Slott. Projektet omfattade ytterligare två broar: Nockebybron och Drottningholmsbron.

En flottbro av trä stod också färdig mellan Kungsholmen och Traneberg samma år. Den ersattes senare med en ny något stadigare pontonbro. Det lär dock ha varit ett litet äventyr att ta sig över båda dessa låga broar vid dåligt väder.

1911-1914 byggdes en öppningsbar pontonbro över sundet, som också gjorde det möjligt för spårvagnslinje nr 2 att komma över till hållplatsen Traneberg i nuvarande Alvik. Spårvagnen hade tidigare vänt vid Kristineberg. Linje 2, som senare blev linje 12, drogs även vidare in genom villaområdena Äppelviken, Ålsten och Nockeby och kallas fortfarande populärt för ”Tolvan”.  Ytterligare en linje, nr 3, trafikerade Ulvsundaområdet, men de spårens revs upp senare.

Fastare och bättre kommunikationer med staden ökade intresset för ett boende i områdena på västra sidan sundet och planerna för villabyggen i Äppelviken tog fart.

I augusti 1934 invigdes återigen en ny bro, nu med ett separat brospann för spårvagnen.  Den bron var då världens längsta betongvalvsbro med ett brovalv på 181 meter och en seglingsfri höjd på 26 meter. Sedan dess har Tranebergsbron anpassats till tunnelbanan samt renoverats och förstärkts i flera omgångar.  År 2005 invigde kronprinsessan Victoria den nuvarande bron, som i dag är hårt trafikerad.

Traneberg köps av staden
1904 köpte Stockholms stad området Traneberg med Tranebergs Gård och fyra år senare Alvik med Alviks Gård och Äppelvikens Gård. Men ingenting byggdes i Traneberg förrän långt senare. Däremot ställde man i ordning en större idrottsplats med omklädningsrum och åskådarläktare i området, Tranebergs IP, populärt kallad Tranan. Den invigdes 1911 av kronprins Gustaf Adolf.  Under OS i Stockholm 1912 spelades några av fotbollsmatcherna på Tranebergs IP. Idrottsplatsen användes sedan som hemmaarena för Djurgårdens IF fram till 1935, då läktarna revs. Planen finns kvar men är idag parkmark med lekplats, skateboardbana och bollplaner.  Kvar på platsen finns fortfarande den mur som DIFs medlemmar byggde upp.

Funktionalistiska smalhus
1932 fastställdes stadsplanen för Traneberg och området byggdes huvudsakligen av privata byggherrar under 1934 – 1940. De karakteristiska s.k. smalhusen med sina putsade fasader, tre våningar med två lägenheter på varje plan och fönster i minst två riktningar var lätta att placera på Tranebergs höjder. De var bara 8 – 10 meter breda och mellan husen behöll man träd och gröna ytor och anordnade lekplatser för barnen. Lägenheterna hade god standard för sin tid med centralvärme, kök och badrum med rinnande kallt och varmt vatten, tvättstuga, förråd, sopnedkast och balkonger.

Vägarna i området uppkallades efter fjäll och berg i Sverige som till exempel Halleberg, Hunneberg, Sulitelma, Sarek och Mösseberg. Det fanns gott om små butiker som kött- och fiskaffärer, bageri, färghandel, blommor och skrädderier.

Till Traneberg flyttade huvudsakligen ”mindre bemedlade barnrika familjer” som behövde komma bort från innerstadens trångboddhet och osunda miljöer. De erhöll ett särskilt boendestöd (hyresbidrag) av staten. Husen kom därför också att kallas barnrikehus.

Renovering efter 50 år
Efter 50 år var området slitet och lägenheterna omoderna.  På 1980-talet renoverades och moderniserades därför de gamla smalhusen i Traneberg.  Små lägenheter slogs ofta ihop till större enheter och standarden på boendemiljön höjdes avsevärt.

1980 revs också den höga tegelskorstenen nere vid Minneberg och i mitten på 1980-talet byggdes det nuvarande bostadsområdet av HSB Stockholm.

Ett fåtal högre hus har tillkommit i stadsdelen Traneberg under åren. De välbyggda smalhusen från 1930-talet i funkisstil med sina strama, avskalade, ljusa och slätputsade fasader är karakteristiska för området och mycket populära.

Traneberg på 2000-talet
I dag är många lägenheter i Traneberg nyrenoverade, moderna och välskötta bostadsrätter med attraktiva lägen nära innerstaden. Minneberg (1980-talet), Tranebergs strand (1994-1995) och Alviks strand (1996) är angränsande stadsdelsområden.

Det moderna Alviks Torg med butiker, kontor, banker, tennishall och bibliotek invigdes så sent som 1996. I östra delen av torget står en av Brommas kända jätteekar, Gustavslundseken. Genom Alvik passerar tunnelbanan, Nockebybanan och Tvärbanan samt ett antal busslinjer. Tillsammans utgör de ett effektivt kommunikationsnät för den populära närförorten.

Under 2014-2015 byggdes ett nytt bostadskvarter vid Alviks Strand: Alviks Torn på 18 våningar och ett intilliggande L-format hus på nio våningar, totalt 151 lägenheter samt ett trevåningsgarage med hiss direkt upp till bostäderna. Det skulpturala Alviks Torn med sin fasad av konststenen terrazzo har blivit ett landmärke för Alvik.

Som kuriosa kan nämnas att man på senare tid konstaterat att Stockholms geografiska mittpunkt ligger i rondellen vid Bergsringen i Traneberg, dvs. vid Mössebergsvägens början. Det har man kommit fram till genom att mäta och utgå från koordinaterna för extrem-punkterna i olika väderstreck i stadens ytterområden.

Källor:
Bromma Hembygdsförening   www.brommahembygd.se
Stockholms Stadsmuseum      www.stadsmuseum.stockholm.se